stenvändarn

Det finns mycket som håller än uppe... Men hur mycket finns det inte som trycker dig längre och längre ner?

När har man nått den där botten som så många andra har nått?

När har ens hopp sjunkit så lågt att det bara finns en utväg?

Finns det hopp för alla? Eller får man ta sitt egna hopp?

När ska man fyllas av glädje och glö,ma bort all sin sorg?

När ska man kunna var glad för det man har åstadkommit och inte ledsen för det man har har missat?

När börjar kurvan som pekar spikrakt neråt att sträcka sig uppåt mot nya höjder?

När kommer lyckan tillbaka för att stanna?